Antonio Vivaldi

Antonio Lucio Vivaldi, född 4 mars 1678 i Venedig, Veneto, Italien, död 28 juli 1741 i Wien, Österrike, var en italiensk violinist, präst och tonsättare. Vivaldis far, Giovanni Battista Vivaldi (1655–1736), var själv violinist och anställd i Markuskyrkan i Venedig och han var den som gav Antonio Vivaldi den första musikutbildningen.

Vivaldi prästvigdes 1703 och anställdes som "maestro de violino" samma år vid barnkonservatoriet för flickor, ''Il Pio Ospedale della Pietà'', där han med smärre avbrott för resor var verksam till 1740. Han framträdde ofta med sina elever och egna verk för Venedigs adel och borgare.

Vivaldi etablerade och utvecklade konsertformen för soloinstrument (oftast 1–4 violiner) och orkester. Mest känd av dessa är ''Le quattro stagioni'' ("De fyra årstiderna"; konsert nr 1–4 i op. 8, 1725). Violinen var hans huvudinstrument, men han skrev också konserter och sonater för blåsinstrument, en stor mängd operor, samt vokalmusik för sakrala ändamål. Hans verk ''L'estro armonico'' (publicerat i Amsterdam ca 1711) kom att bli en av de mest betydelsefulla samlingarna av musik under 1700-talet, framför allt i Centraleuropa.

Vivaldi var en av senbarockens mest betydande tonsättare, populär både under sin livstid och i dag. Levererad av Wikipedia